100. Hundra hej, tusen tack!

99. En bra tanke, Franke

Martin tänker att den sista Sovjetstaten faktiskt kan vara ett ganska bra ställe att finnas till på ibland. Men det är dags att lämna nu: hejen är snart hundra.

98. Blommor gör mig glad

Måste ju ha ett eget blogginlägg från ‘Botanisk hage’, ett av mina favvoplejs bara ett par hundra meter från Havna hotel. Där har jag kopplat av flera gånger i sommar. Njutit av alla fina och spännande blommor och  trädgården i sin helhet. Öppet dygnet runt och gratis kan man studera arktiska växter eller bara vara.

97. Fyra nyanser av Tinden

96. Min kamera är subjektiv

När jag förra söndagen gjorde jag en ensamutflykt till Nordfjellet så pajade min kamera. Det här var typ sista bilden jag fick, på väg uppför skidbacken. Objektivfel, jo tack. När inte ens kamreran är objektiv längre, vem ska man lita på då?

Men jag hade ju ändå min kamera i mobilen som nödlösning. Jodå. Så att. Men. I onsdags, på väg uppför Tromsdalstinden, var det dags för den också. Tålde inte regnet. Paj. Och igår började även datorn svikta, men fick livsuppehållande åtgärder från en återförsäljare på stan.

Subjektiv kamera, trashad mobbe, instabil dator. Vad är Tromsø för elektronik-dödar-plejs egentligen?

95. Gammal nog för Bajamaja?

(Var den här bildsättningen verkligen så genomtänkt?)

94. Pontus Holmberg

En Pontus Holmberg! Finns bara en Pontus Holmberg! En Pontus Hooolmberg, finns bara en Pontus Holmberg.

Pontus Holmberg, du bad om det.

Jo, för att så här är det, kära vänner: Det här inlägget om Pontus Holmberg har egentligen ingenting med Tromsø att göra. Men en av Pontus Holmbergs högsta önskningar den här sommren har varit att bli taggad här på 100 hej. Pontus ”Mr Bean” Holmberg har nämligen för länge sedan tröttnat på att förväxlas med Pontus ”Pontus & Amerikanerna” Holmberg: ”Dom där jäkla 90-talspopparna drar ner mitt varumärke i skiten”, hör man vår Pontus Holmberg säga titt som tätt.

När man googlar ”Pontus Holmberg”  skulle vår Pontus Holmberg värdesätta att återfinnas på en någorlunda vettig placering, eller som vår Pontus Holmberg – som fortfarande inte ska förväxlas med Pontus ”Pontus & Amerikanerna” Holmberg – brukar säga: ”Hittar man inte mig, omvärldsbevakaren Pontus Holmberg, på Google så är det en mycket sjuk värld vi lever i”.

Så, varsågod, Pontus. Nu har vi gjort vad vi kunnat. Och vi hoppas att du gör oss en tjänst en annan dag.

Puss & Kram!
Martin & Sofie

93. This is the story of Johnny Rotten

Det finns många saker som är roliga med den här förstasidesnyheten(!) i Tromsøs lokaltidning:
 
1. Att Johnny Rotten köpte en lusekofta i Tromsø. Visst.
 
2. Att journalisterna är på plats och kritiskt bevakar och dokumenterar denna världshändelse, och att nyheten ges såväl förstasidesutrymme som ett helt uppslag i tidningen. (Var är dom när jag handlar mjölk på Statoil? Hallå?)
 
3. Att det av artikeln framgår att Johnny Rotten blivit så pass gammal att ”dagens ungdom” inte längre vet vem han är, men att de ändå tigger om autograf när de får höra att han är ”känd”. Fast ännu roligare är kanske att punkfarfar funnit sig i situationen och på senare år skaffat sig en blygsam tagline när han skriver autografer till det yngre släktet: ”Johnny Rotten – a true legend”.

92. Tromsøpalmen

Vi var førvånade när vi kom hit för den växer verkligen överallt: Björnlokan, eller Tromsøpalmen som den kallas här.  Jag lärde mig tidigt i livet att den var farlig! Att man verkligen skulle akta sig før den.  Saften är farlig och kan ge som brännskador. Tromsøborna tycker att den är ett problem. Och de vill försöka uttrota den.
Fast många tycker att den är fin när den blommar. Jag håller faktiskt med litegrann, faktiskt ganska mäktig och pampig när de reser sig sina två meter upp.

91. Kvällsmat: bakelse

Hej. Ikväll har vi varit på Aunegården och ätit kakor. Inte vilka kakor som helst. Jag har trånat efter dem sedan vi var där första gången tidigare i sommar. Det var verkligen hur gott som helst! Och kanske tur att vi inte smakat tidigare. Och kanske också bra och hälsosamt att de kostar 64 NOK/styck…
Aunegården är ett favoritställe av mycket mysigt slag. De serverar även en supersmarrig fisksoppa. Vid besök i Tromsø rekomenderas detta ställe.
Det var hur som helst en helmysig kväll med vår norska kompis Siv Astrid. Vi fick till och med en fin present av väldigt gott, norskt slag.