När jag förra söndagen gjorde jag en ensamutflykt till Nordfjellet så pajade min kamera. Det här var typ sista bilden jag fick, på väg uppför skidbacken. Objektivfel, jo tack. När inte ens kamreran är objektiv längre, vem ska man lita på då?
Men jag hade ju ändå min kamera i mobilen som nödlösning. Jodå. Så att. Men. I onsdags, på väg uppför Tromsdalstinden, var det dags för den också. Tålde inte regnet. Paj. Och igår började även datorn svikta, men fick livsuppehållande åtgärder från en återförsäljare på stan.
Subjektiv kamera, trashad mobbe, instabil dator. Vad är Tromsø för elektronik-dödar-plejs egentligen?
Etiketter cannon can not, mobbehaveri, nordfjellet, tromsø, tromsdalstinden
onsdag, 3 september 2008 kl 10:30 f m |
Kom hem!
onsdag, 3 september 2008 kl 11:00 f m |
Jag håller med Eva i förra inlägget. Det måste vara ett tecken på att det är dags att åka därifrån. Ytterligare ett tecken på att det är dags att åka söderut är att hejen snart är slut.
Pernilla
onsdag, 3 september 2008 kl 4:12 e m |
Visst har vi märkt att inte allt tål vatten.
onsdag, 3 september 2008 kl 10:29 e m |
…haha, jo, vi vet det mamma. men jag var tvungen att testa själv också. vad roligt att du (så här på 100 hej-bloggens sista dag) hittat till kommentarerna också. heja heja, blubb blubb!