Mäh (som Elin skulle ha sagt)! När Sofies päron var på Tromsøbesök fick de ett officiellt tack-för-besöket-inlägg på bloggen. Men när Martins päron plus moster var på besök fick de… inte det? Så kan vi såklart inte ha det. Så, sent men ack så välment: Tack för besöket Eva, Gunnel och Kurt!
Och vet ni vad? De hej som tidigare varit försvunna och till och med efterlysta på sant Hasse Aro-manér, har nu påträffats – och det har ingenting med Leif GW att göra:
Varför är det på det viset att man vaknar tidigt och är jättevaken de morgnar man får lov att sova hur länge som helst? Varför vaknar man inte lika bra när man ska på jobb? Jag ville ju sova länge idag. Ingen väckarklocka. Men vaknade tvärt. Undrar om det var grannens väckarklocka? (Ja, Havna hotel är väldigt lyhört!) Sovmorgon trodde jag det skulle bli. Men icke.
Jag fick extra vaken tid att njuta av att jag nu är ledig!! LEDIG!! FRI! Alternativt frivilligt arbetslös.
Undrar hur länge.
Bara som en liten upplysning: Det har kommit ett tunt lager nysnö på fjälltopparna under natten. Ett tecken på att vi befinner oss ganska långt norrut…
Igår kväll gluttade jag på 50 Cents spelning på Døgnville i Tromsø - från ett fönster på Havna Hotel, med hjälp av pappas superkikare. Inte såg eller hörde jag särkskilt bra alls, men ändå: med min gråa luvtröja på kände jag mig ändå rejält hipp håpp. Hipp! Håpp!
Dessutom satt jag helt tyst, så vore det inte för min bleka hy och klena kropp så skulle jag gott och väl kunnat agera stand-in för 50 på tidernas kanske mest menlösa presskonferens, eller vad tror ni?
All Marabouchoklad är uppäten.
Det importerade vinet är slut.
Ölen tog slut för längesen.
Det svenska köttpålägget också.
Och den goda mörka kavringen.
Men nyponsoppepulver har vi gott om fortfarande.
Matlådan skall bara följa med till jobbet 2 dagar till,
men 4 arbetspass återstår.
Och 100-86= 14.
De flesta här i Norge har inte med sig matlåda som man värmer i micron utan de flesta har med sig matpakke med smörgåsar. Dessa kan man till exempel förvara i en smörgåsbox med roliga bilder på. Det blir också mycket roligare att fixa matpakken om man har en fin låda. Så här glad har jag sett ut varje dag jag varit på väg till jobbet denna sommaren!
Detta är ett bevis på att Martin uppfyllt löftet till sin mamma om att bjuda mig på våfflor i botaniska trädgården. Har vi bloggat från den tidigare? Det är en av mina favoritplatser i Tromsø.
Efter nån timmes vandring, på väg uppför Tromsdalstinden
(1238 m ö h) idag:
Sofie: ”Martin, kan du ta ryggan ett tag?” Martin: ”Yes, ge hit.” Martin tar ryggsäcken, och Sofie börjar på lätta ben småspringa(!) uppför berget. Martin: ”Mäh, ta det lugnt, vi har långt kvar.” Sofie (fortfarande joggandes): ”Bää, bää, bää!” Martin: ”Va?” Sofie: ”Bää, bää, bää! Jag är en bergsget. Bää, bää, bää. Hopp hopp. Skutt skutt.” Martin: ”En paus, kanske?”
